Jag har alltid haft bra minnen från min barndom.Sådana saker man aldrig kommer glömma,man önskar ibland att man kunde komma tillbaka till vissa ögonblick.Ögonblicken som man ofta drömmer om på nätterna nuförtiden,och det känns som det har varit verklighet för stunden.

Jag kommer ihåg var alla möbler och prylar stog.Kommer ihåg alla rum man sprang och lekte i.Den blå taklampan med "diamanter" (som man trodde var äkta) som hängde i vardagsrummet.Den beige-bruna soffan som jag och min kompis hoppade på fast vi inte fick,smörasken med alla pennor och kritor som vi alltid använde och gjorde teckningar med,fåtöljen man fick elektriska stötar av som stod i sovrummet till vänster när man kommer in i hallen,vi lekte ofta kurragömma och då gömde man sig ofta i den stora klädkammaren som man alltid tyckte hade halt och kallt golv.Köks-ön tyckte jag alltid var rolig då man kunde "skjutsa" över maten så man lätt kunde ta den när man satt på kökssoffan.Den goda maten var alltid något extra,stuvade makaroner med korv och köttbullar med brunsås och skalad gurka blev vi bjudna på och det var så himla gott.

Jag och min syster sov även över och på morgonen möttes vi av en glad person som satt och läste tidningen i fåtöljen närmast fönstret i vardagsrummet.Frukost skulle vi få,men varm o´boy var nog inte något hon var van vid att göra eftersom det blev vatten istället för mjölk.Hon undrade varför vi inte drack upp allt men vi ville inte såra henne så vi sa inget.

Vi barn blev alltid bjudna på en speciell sort glass,vanilj inuti med chokladöverdrag.

När jag och Martin åker förbi Konsum i Granlo så kommer minnen från när vi följde med och handlade där.På vintern blev det spark och de var så kul att gå den "långa" biten.När det vankades mot jul fanns det granar med belysning längs vägen och jag tyckte det var så fint och mysigt. 

När vi skulle få besök av henne så har jag starka minnen av när hon kom med bussen och klev av nästan utanför vårat hus,hon kom gående längs vägen och hon var så glad när hon kom in på gården och kramade om oss direkt.Vi följde med in och vi var alltid lika nyfiken på vad hon hade med sig för gott denna gång.För det mesta så hade hon med sig en förpackning som liknade ett hus,och i det huset så var det fullproppat med godis.Mariekex var också något som fanns med ibland.

Men åren gick och man blev äldre,hon flyttade till ett hem och besöken blev allt mindre.Varför vet jag inte.Blev mer att man pratade med henne i telefonen istället och det var ju alltid någon typ av kontakt.

Personen jag skriver om är min farmor,åldern har tagit ut sin rätt och jag hoppas hon får somna in lugnt och fint.Att hon möts av dom personer hon saknat som också följt samma väg hon kommer följa.