Lonely.
Förut när jag var ute och gick med barnvagnen mötte jag två tjejer som också gick med barnvagnar.Dom pratade och hade skojigt lät det som,precis när vi skulle mötas tänkte jag att det är ju självklart att man hejjar på varandra för att man har barnvagn.Men inte fan heller,dom glodde rakt fram och såg allmänt stöddiga ut.Jävla puckon!Hur fan ska man kunna få kontakt med andra mammor om det ska vara sådär???Jag kunde ju sagt hej men man fick ju ingen blick tillbaka...
Nej sånna där saker gör att jag kan känna mig oerhört ensam ibland.Varför bor man på ett sånt här område om det inte ens går att prata med folk,och speciellt mammorna.Får en känsla av otrivsel med.
Man går lixom här hemma hela dagarna och glor in i väggen.Den enda höjdpunkten på hela dagen är när Martin kommer hem.Jag njuter av att vara med Johannes men det hade ju varit mycket roligare om man hade någon att hitta på nått med på dagarna som är typ i ens egen ålder.
Nej nu ska jag sluta att vara såhär gnällig,det får man inte vara!!!Jag ska vara nöjd över mitt liv.
Fast ikväll blev en person less på mig,jag kan inte hjälpa hur jag känner när det gäller en viss sak.Herregud!!!
Ibland kan man må lite dåligt,man är ju bara människa.Alla känner vi oss ensamma och vilsen ibland...
Nu ska jag gå ut med Lippe och släppa alla dåliga tankar och gå och lägga mig sen.
Bye bye
Hej Madde!!
Ibland så har man såna dagar då allt känns åt helvete!!! Det har alla det vet jag, och som tur är så brukar det släppa ganska så snart! Herregud vad jag känner igen mig på det du skriver att man blir så inkörd och låst på något sätt och jag kan ju säga det att du är inte ensam om att ha såna känslor det är bara det att alla inte erkänner att dom känner som du! Är man van att aldrig vara hemma så är det en stor omställning nu när du har en söt liten bebbe och "måste" vara hemma! Och samtidigt så älskar du ju att få vara hemma med lillpojken för det är en så kort tid det gäller och ni njuter så av varandras sällskap. Kramar till er från mig.
